obeskrivligt?

underbart är gott, lov.


när jag sitter på hästryggen, det är då jag är mig själv.
det är då jag kan koppla bort allting och bara bry mig om en enda sak för stunden. 
det kan ingen ta ifrån mig, never ever.
det är nog den enda obeskrivbara terapin.    i love it. 
ibland önskar jag att jag inte hade så höga framtidsdrömmar, utan istället
nöja mig med bara ett liv med hästar runt omkring mig. otippat va?
well, kanske inte så otippat för dem som verkligen känner mig.    -typ
min mamma skulle jag svara då.  
wellwell. only time will tell.
i'm destend for something.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0